Operationsberättelse!
Måndag 17/10-11:
Åkte till Ersta på möte med narkosläkare, undersköterska och en sjukgymnast.
Efter det fick vi gå och ta blodprov, vilket man skulle vara fastande på som ingen gett information om.
Men proverna togs iaf.
När jag kom ut satt Ida och hennes man och väntade på hennes tur, och det var där vi började prata.
Dock hade jag lite brottom iväg så vi hann inte prata så mycket.
Natten till Tisdagen var lite jobbig. Vaknade många gånger och trodde jag missat alarmet.
Tisdag 18/10-11: 05:30 ringde klockan och det var dags att kliva upp.
Hoppade in i duschen och skrubbade mig rent inför operationen.
När jag var klar tog jag mitt pick och pack och gick till tunnelbanan, som jag dock missade.
Jag kom ca 07:10 till Ersta ( Skulle ha varit där klockan 07:00 )
Åkte upp till tredje våningen och anmälde mig och hänvisades till väntrummet.
Jag fick sällskap av Idas man och en annan kvinna som skulle opereras efter mig.
Vid 08:45 kom läkaren och ville måla på magen och sen fick jag träffa en sköterska och ta lite smärtstillande och få byta om.
Hon informerade mig lite igen om hur det skulle gå till och att min operationstid var beräknad till 10:45, så det var bara att sätta sig i väntrummet igen och prata med Idas man och titta lite på tv.
Efter ett tag kom en annan sköterska in i väntrummet och kollade till mig frågade om jag kände mig yr eller hade huvudvärk pga att jag var fastande, men det var jag inte. Hon sa att tiderna kan variera men att förhoppningsvis skulle jag få komma in tidigare på operation.
Det berodde på hur Idas operation gått.
Hon berättade även att dom kallar in nummer 2 på listan så tidigt ifall 1 an inte dyker upp.
När hon väl var påväg ut ur väntrummet ringde telefonen och hon fick vända igen, det var dags för operation och då var klockan ca 10:10.
Nervrerna spökade och hela jag skakade.
Vi rullade ner min säng tillsammans ner till operation.
Väl där nere fick jag vänta ca 15 min och dom satte in en infart och så fick jag sätta på mig en sån där fin operationsmössa HAHA.
När jag kom in i operationssalen blev jag ännu mer nervös. Jag fick lägga mig på operationsbordet och så kom massa narkosläkare och presenterade sig. Jag blev ännu mer nervös och var nära gråten.
Dom kopplade upp mig på maskiner och frågade om jag var nervös, ja sa jag.
Efter det fick jag en syrgasmask över näsan och munnen och blev tillsagd att jag skulle andas genom den i 2 minuter, och guud vad jag skakade då.
Sen sa hon att nu sprutar vi in sövningsmedlet( kommer inte ihåg vad det hette ) Godnatt sa hon och så sov jag.
När operationen var klar och jag blev väckt så var jag påväg att resa mig häftigt. NEJNEJ!, lägg dig ner sa dom.
Men vad gör jag här undrade jag, men du har ju opererats Natalie, Jahaa det hade jag glömt bort sa jag, men vart är den där slangen man andas igenom undrade jag, den är redan borttagen sa dom. Blev väldigt förvånad över att jag inte kände av någonting som jag gjorde sist när jag opererats.
Jag fick stanna lite mindre än 4 timmar på uppvaket och jag var väldigt pigg och ville upp och gå direkt, vilket dom tyckte var bra.
Men jag frös och hade ont så fick massor med täcken och så ville dom ge mig morfin, men det ville inte jag för då vet jag att det skulle ta längre tid tills jag skulle orka gå upp. SÅ jag fick någonting annat istället.
Jag gick och skulle kissa och det var lite snurrigt och blev illamående, men jag hann fram i tid, dock kom det inte mycket kiss så dom sa till mig att jag skulle gå upp och prova kissa flera gånger så att dom såg att det kom igång.
När jag väl satt i en stol brevid mig säng såg jag Ida komma gåendes till sin säng som var brevid mig.
Vi började prata direkt och alla sköterskorna blev jätte förvånade över hur bra vi mådde.
Vi bytte nummer och hoppades på att vi skulle hamna i samma rum på avdelningen.
Hon fick åka iväg till avdelningen ca 30 min innan mig eftersom hon gjort operationen ca 2 timmar innan mig.
Egentligen ska man stanna i 4 timmar men dom tyckte jag mådde så bra så jag fick komma dit tidigare.
Påväg till avdelningen fick jag medd av Ida att vi fått samma rum.
Jag kan söga er att jag ångrar inte en sekund att jag gjorde den här operationen.
Vissa av sköterskorna var inte så trevliga, men jag är jävligt glad över att jag fick dela rum med Ida.
Jag tycker att det känns som att jag har känns henne skit länge, vi kunde liksom prata om allt.
Hon är verkligen skit gullig och öppen vilket jag gillar.
Så skönt att kunna prata med någon öppet och stötta varandra och veta precis hur den andra känner eftersom vi går igenom samma sak.
Lite senare på kvällen fick jag besäk av Therese, Sofie och Dylan.
Jag var dock lite borta i huvudet efter allt smärtstillande man fått så minns inte så mycket och pratade nog inte så mycket heller.
Natten var jobbig, kunde inte sova mycket alls, när man väl somnade vaknade jag upp i panik och det var som att man glömde bort att andas. Plus att sköterskorna kom in och störde och skulle möta syret i blodet och allt vad det nu heter.
Onsdag 19/10-11: var jag trött men både jag och Ida promenerade runt i korridoren och utanför sjukan hur mycket som helst, vilket man ska göra.
vid 15:30 tiden kom mamma förbi en stund och kollade läget.
Efter hon gått gick jag och Ida runt igen och pratade och hade allmänt trevligt.
Natten var lite bättre men inte så mycket.
Torsdag 20/10-11: Morgonen började 05:30 ca av att sköterskorna kom med smärtstillande.
Sen skulle vi packa ihop grejerna för sängarna kunde komma att behövas för dom som skulle opereras.
07:30 var det frukost och möte med dietisten.
Vi fick lite information om hur vi skulle äta och vilka vitaminer vi ska äta livet ut.
Det tog ca 1 timme att äta upp mina 2 dl filmjölk.
Sen var det bara att vänta på doktorn.
Dock fick jag sms om att älsklingen var påväg till Stockholm för att överraska mig =)
Han e bara för underbar!
En stund innan han kom så kom läkaren och berättade att operationen hade gått jätte bra, och frågade hur jag mådde och hur det gick att få i mig vätska.
Sen fick jag sjukskrivningspapper och andra papper sen blev jag utskriven.
Ut direkt för att träffa älsklingen som väntade utanför med fina presenter.
Nej hörreni nu vart det ett väldigt långt inlägg. Känner mig väldigt trött nu, och jag måste äta.
Skriver kanske mer senare.
Är det något ni undrar lite mer specifikt över om operationen är det bara att fråga.
Vikt och bilder kommer jag inte lägga ut på ett tag tills jag känner mig mer bekväm.
Peace & Love / Natalie
Åkte till Ersta på möte med narkosläkare, undersköterska och en sjukgymnast.
Efter det fick vi gå och ta blodprov, vilket man skulle vara fastande på som ingen gett information om.
Men proverna togs iaf.
När jag kom ut satt Ida och hennes man och väntade på hennes tur, och det var där vi började prata.
Dock hade jag lite brottom iväg så vi hann inte prata så mycket.
Natten till Tisdagen var lite jobbig. Vaknade många gånger och trodde jag missat alarmet.
Tisdag 18/10-11: 05:30 ringde klockan och det var dags att kliva upp.
Hoppade in i duschen och skrubbade mig rent inför operationen.
När jag var klar tog jag mitt pick och pack och gick till tunnelbanan, som jag dock missade.
Jag kom ca 07:10 till Ersta ( Skulle ha varit där klockan 07:00 )
Åkte upp till tredje våningen och anmälde mig och hänvisades till väntrummet.
Jag fick sällskap av Idas man och en annan kvinna som skulle opereras efter mig.
Vid 08:45 kom läkaren och ville måla på magen och sen fick jag träffa en sköterska och ta lite smärtstillande och få byta om.
Hon informerade mig lite igen om hur det skulle gå till och att min operationstid var beräknad till 10:45, så det var bara att sätta sig i väntrummet igen och prata med Idas man och titta lite på tv.
Efter ett tag kom en annan sköterska in i väntrummet och kollade till mig frågade om jag kände mig yr eller hade huvudvärk pga att jag var fastande, men det var jag inte. Hon sa att tiderna kan variera men att förhoppningsvis skulle jag få komma in tidigare på operation.
Det berodde på hur Idas operation gått.
Hon berättade även att dom kallar in nummer 2 på listan så tidigt ifall 1 an inte dyker upp.
När hon väl var påväg ut ur väntrummet ringde telefonen och hon fick vända igen, det var dags för operation och då var klockan ca 10:10.
Nervrerna spökade och hela jag skakade.
Vi rullade ner min säng tillsammans ner till operation.
Väl där nere fick jag vänta ca 15 min och dom satte in en infart och så fick jag sätta på mig en sån där fin operationsmössa HAHA.
När jag kom in i operationssalen blev jag ännu mer nervös. Jag fick lägga mig på operationsbordet och så kom massa narkosläkare och presenterade sig. Jag blev ännu mer nervös och var nära gråten.
Dom kopplade upp mig på maskiner och frågade om jag var nervös, ja sa jag.
Efter det fick jag en syrgasmask över näsan och munnen och blev tillsagd att jag skulle andas genom den i 2 minuter, och guud vad jag skakade då.
Sen sa hon att nu sprutar vi in sövningsmedlet( kommer inte ihåg vad det hette ) Godnatt sa hon och så sov jag.
När operationen var klar och jag blev väckt så var jag påväg att resa mig häftigt. NEJNEJ!, lägg dig ner sa dom.
Men vad gör jag här undrade jag, men du har ju opererats Natalie, Jahaa det hade jag glömt bort sa jag, men vart är den där slangen man andas igenom undrade jag, den är redan borttagen sa dom. Blev väldigt förvånad över att jag inte kände av någonting som jag gjorde sist när jag opererats.
Jag fick stanna lite mindre än 4 timmar på uppvaket och jag var väldigt pigg och ville upp och gå direkt, vilket dom tyckte var bra.
Men jag frös och hade ont så fick massor med täcken och så ville dom ge mig morfin, men det ville inte jag för då vet jag att det skulle ta längre tid tills jag skulle orka gå upp. SÅ jag fick någonting annat istället.
Jag gick och skulle kissa och det var lite snurrigt och blev illamående, men jag hann fram i tid, dock kom det inte mycket kiss så dom sa till mig att jag skulle gå upp och prova kissa flera gånger så att dom såg att det kom igång.
När jag väl satt i en stol brevid mig säng såg jag Ida komma gåendes till sin säng som var brevid mig.
Vi började prata direkt och alla sköterskorna blev jätte förvånade över hur bra vi mådde.
Vi bytte nummer och hoppades på att vi skulle hamna i samma rum på avdelningen.
Hon fick åka iväg till avdelningen ca 30 min innan mig eftersom hon gjort operationen ca 2 timmar innan mig.
Egentligen ska man stanna i 4 timmar men dom tyckte jag mådde så bra så jag fick komma dit tidigare.
Påväg till avdelningen fick jag medd av Ida att vi fått samma rum.
Jag kan söga er att jag ångrar inte en sekund att jag gjorde den här operationen.
Vissa av sköterskorna var inte så trevliga, men jag är jävligt glad över att jag fick dela rum med Ida.
Jag tycker att det känns som att jag har känns henne skit länge, vi kunde liksom prata om allt.
Hon är verkligen skit gullig och öppen vilket jag gillar.
Så skönt att kunna prata med någon öppet och stötta varandra och veta precis hur den andra känner eftersom vi går igenom samma sak.
Lite senare på kvällen fick jag besäk av Therese, Sofie och Dylan.
Jag var dock lite borta i huvudet efter allt smärtstillande man fått så minns inte så mycket och pratade nog inte så mycket heller.
Natten var jobbig, kunde inte sova mycket alls, när man väl somnade vaknade jag upp i panik och det var som att man glömde bort att andas. Plus att sköterskorna kom in och störde och skulle möta syret i blodet och allt vad det nu heter.
Onsdag 19/10-11: var jag trött men både jag och Ida promenerade runt i korridoren och utanför sjukan hur mycket som helst, vilket man ska göra.
vid 15:30 tiden kom mamma förbi en stund och kollade läget.
Efter hon gått gick jag och Ida runt igen och pratade och hade allmänt trevligt.
Natten var lite bättre men inte så mycket.
Torsdag 20/10-11: Morgonen började 05:30 ca av att sköterskorna kom med smärtstillande.
Sen skulle vi packa ihop grejerna för sängarna kunde komma att behövas för dom som skulle opereras.
07:30 var det frukost och möte med dietisten.
Vi fick lite information om hur vi skulle äta och vilka vitaminer vi ska äta livet ut.
Det tog ca 1 timme att äta upp mina 2 dl filmjölk.
Sen var det bara att vänta på doktorn.
Dock fick jag sms om att älsklingen var påväg till Stockholm för att överraska mig =)
Han e bara för underbar!
En stund innan han kom så kom läkaren och berättade att operationen hade gått jätte bra, och frågade hur jag mådde och hur det gick att få i mig vätska.
Sen fick jag sjukskrivningspapper och andra papper sen blev jag utskriven.
Ut direkt för att träffa älsklingen som väntade utanför med fina presenter.
Nej hörreni nu vart det ett väldigt långt inlägg. Känner mig väldigt trött nu, och jag måste äta.
Skriver kanske mer senare.
Är det något ni undrar lite mer specifikt över om operationen är det bara att fråga.
Vikt och bilder kommer jag inte lägga ut på ett tag tills jag känner mig mer bekväm.
Peace & Love / Natalie
Kommentarer
Postat av: Ida Tallhed
du kanske inte behöver lägga ut vikt och bilder, men man kan ju skriva hur många antal kilon man går minus utan att skriva sin vikt.. Det är typ så jag har täkt när jag väl går ner.. haha.. jag är fortfarande svullen som ko och helt blå. har blåmärket kvar och så går de ut ända ner på höften. Har gått ner ett kilo i alla fall. så jag alltså väger ett kilo mindre än när jag kom till sjukhuset. På själva sjukan gick man ju upp 4 kilo :P Men dom 4 + 1 är borta nu. Men ändå käbner jag mig som en övergödd gris med denna svullnad och blåmärket! :/ blä..
KRAM
p.s Jag har verkligen uppskattat ditt sällskap jag också. Det har varit så trevligt att kunna ha någon att prata med och faktiskt komma överrens med <3 det är inte alltid man träffar en fin vän på sjukhuset ;)
Trackback
