Alla dessa känslor
Idag är inte en mycket bättre dag än igår, iaf inte hittills.
Var på arbetsförmedlingen tidigare idag och skrev in mig igen. Fick fylla i en intresseanmälan till något som kallas för slussen, där dom hjälper till mer med att söka jobb och sånt.
På blanketten stod det bla: Bostadsituation. Vilket jag frågade om jag var tvungen att fylla i, och självklart undrade dom varför, Ja men det är komplicerat sa jag, då frågade ena: är du hemlös? ja, typ svarade jag.
Jag var påväg att bryta ihop där inne men jag bet ihop. Jag är ju faktiskt hemlös men brukar vara hos min pojkvän i Skövde. Men han bor ju liksom inte ensam och han bor i en lägenhet via migrationsverket, så jag får liksom inte bo där.
Jag satt och tänkte massor påvägen tillbaka till Therese, och kom på att det inte alls är långt kvar tills mitt hjärta får sitt beslut. Vad gör jag om han inte får stanna? Vart tar jag vägen då? När ska vi träffas igen? osv.
Det här är jätte jobbigt. Jag önskar verkligen att jag hade någonstans att bo permanent. Som arbetsförmedligen sa idag: Det är inte lätt att söka jobb och att ha ett jobb om man är hemlös, vilket faktiskt är sant. Men jag försöker ju. Jag är iaf van nu, mitt liv har alltid varit såhär, men jag är jävligt trött på det. Hoppet finns fortfarande kvar om att det en dag kommer att bli bra.
Snart ska jag iväg till mina systrar och vara barnvakt, och hoppas på att få träffa dom gör mig lite gladare.
Peace & Love / Natalie
Var på arbetsförmedlingen tidigare idag och skrev in mig igen. Fick fylla i en intresseanmälan till något som kallas för slussen, där dom hjälper till mer med att söka jobb och sånt.
På blanketten stod det bla: Bostadsituation. Vilket jag frågade om jag var tvungen att fylla i, och självklart undrade dom varför, Ja men det är komplicerat sa jag, då frågade ena: är du hemlös? ja, typ svarade jag.
Jag var påväg att bryta ihop där inne men jag bet ihop. Jag är ju faktiskt hemlös men brukar vara hos min pojkvän i Skövde. Men han bor ju liksom inte ensam och han bor i en lägenhet via migrationsverket, så jag får liksom inte bo där.
Jag satt och tänkte massor påvägen tillbaka till Therese, och kom på att det inte alls är långt kvar tills mitt hjärta får sitt beslut. Vad gör jag om han inte får stanna? Vart tar jag vägen då? När ska vi träffas igen? osv.
Det här är jätte jobbigt. Jag önskar verkligen att jag hade någonstans att bo permanent. Som arbetsförmedligen sa idag: Det är inte lätt att söka jobb och att ha ett jobb om man är hemlös, vilket faktiskt är sant. Men jag försöker ju. Jag är iaf van nu, mitt liv har alltid varit såhär, men jag är jävligt trött på det. Hoppet finns fortfarande kvar om att det en dag kommer att bli bra.
Snart ska jag iväg till mina systrar och vara barnvakt, och hoppas på att få träffa dom gör mig lite gladare.
Peace & Love / Natalie
Kommentarer
Trackback
